Idag har det inte blivit mycket gjort!
På förmiddagen när jag höll på och vispa till muffinssmeten så lydde mig inte händerna utan allt blev ett kaos i köket. Bunken med smet åkte upp och ned på diskbänken. Hela köket blev nerkladdat med smet och det såg fruktansvärt ut. Gubben fick städa upp och det tog ett bra tag. Ibland drabbas jag av att jag blir så svag i mina händer och armar att dem lyder mig inte. Det har hållit på så i över 10 år nu och jag har lärt mig att leva med det. Men det blev inga muffins gjorda idag i alla fall.
Vi har ju fått omslag i vädret och idag kom jag på varför. Jag klippte gubben i håret igår och sedan får vi alltid dåligt väder i en vecka eller mer.
Gubben är inne på ett möte med aventus och sonen följde med. Sonen skulle in på Cubus och se om han kunde hitta en snygg skjorta till sin skolavslutning och systerns studentexamen. Jag valde att stanna hemma och vila. Snart ska vi åka och jag är lite rädd att jag inte ska orka med det. Förra året var jag i betydligt bättre kondition att orka med strapatsen. Hoppas att orken kommer dem sista veckorna nu.
Nu ska jag in och läsa hos er vänner och ha en fortsatt trevlig kväll.
Kram
Hej vännen jobbigt när det blir så där..jag kan också tappa saker ibland men när jag är stressad och tankspridd..Jobbigt att städa sedan..
Idag har jag haft en klant dag på jobbet..Vält glas med mjölk och skulle ta sond mat i sprutan men tog upp mjölk i stället och fick hälla ut och börja från början båda glasen stod bredvid varann och samma färg..slangen ville inte heller utan läckte..Känns skönt att dagen snart är slut kram sussi
Vad jobbigt att bli så där svag att du tappar saker...tur att det inte händer hela tiden...nästa gång jag vill ha dåligt väder så säger jag till så får du klippa gubben haha....önskar dej en fortsatt fin kväll...kram
Du får verkligen jobba på orken till ni ska åka! Skulle ju vara tråkigt om du inte orkar göra det dom andra gör du som har längtat så länge efter att åka! Sköt om dig!
Kramar!
Jag håller tummen och tån att du ska ha gott om ork nu när ni snart ska åka. Så synd på muffissmeten men ibland kan det gå på tok :) kram kram
Det låter hemskt att händerna ger upp och inte lyder. Det är beundransvärt att du levt med det i 10 år. Jag hade nog blivit smått tokig om mina händer inte lydde mig lite då och då. Vila dig i dag så ska du se att du orkar fara när det är dax. Oroa dig inte heller, resan kommer gå galant. Många kramar M
OJOJOJ! Muffinssmet över hela köket!
Det måste vara jobbigt för dig att leva med rädslan att händerna helt plötsligt ska bli obrukbara! Det gäller att tänka sig för så att man inte hamnar i farliga situationer...
Lite smet går ju att städa upp... det finns värre saker som kan hända. Var rädd om dig vännen!
